På Kristi Himmelfärdsdag den 14 maj samlades ett tjugotal morgonpigga medlemmar i hembygdsföreningen för gökotta i naturreservatet i Lynga och vandring till Stora Sandkullen med naturvårdsvakt HG Karlsson från Länsstyrelsen.
Vi fick en lärorik inblick i hur kustområdet förändrats under årtusendena. Från att Halland haft skogar av främst ek och björk (enstaka tallträd, men ingen gran) blev landskapet alltmer avskogat på 17– och 1800-talet genom behovet av ved, virke och betesmark. Halland blev en enda stor ljunghed, som varken Carl von Linné eller Selma Lagerlöf fann värt ett besök. Sandflykten plågade dock bönderna och man försökte plantera olika gräs för att binda sanden. Mot slutet av 1800-talet började man plantera träd, framförallt olika tallsorter.
De stora och små sandkullar man ser idag i Lynga kommer från den gamla sandflykten. I Lynga påverkades sandflykten av att man fällde skog för mer betesmark åt djuren, men också av att det bröts torv där till vallarna kring befästningen i Halmstad. Som hinder för sanden sattes staket av ris upp allt längre inåt land efterhand som sanden tog över. Enligt en gammal hörsägen har det legat en kyrka under Stora Sandkullen, men mer troligt är att där kan finnas rester av en gård som har fått flyttas.
Längs vandringen såg vi en björk med svart utväxt längs barken. Den var drabbad av sprängticka, en svampparasit som orsakar att barken sprängs. Strax jämte fanns en annan björk med en skåra längs hela stammen från ett blixtnedslag. Tvärtemot vad man kan tro behöver sådana skador inte betyda att trädet dör i förtid utan det kan laga sig själv genom att bilda ny bark över området. En tredje björk hade en utväxt på stammen, en s.k. vril, som är lätt att snida i och populärt material till skålar.
Bland fåglarna under vandringen kunde vi höra lövsångaren, Sveriges vanligaste fågel, och gransångaren med sin ”salt-sill-salt-sill”-sång. En doft av räv svepte förbi och på en sten i gärdsgården låg dess spillning för markering av revir.
Den trevliga vandringen med mångkunnige HG Karlsson avslutades med efterlängtad morgonfika.
Vid foten av Stora Sandkullen. HG Karlsson berättar.
Efter vandringen smakar fikat gott.
Det är inte möjligt att kommentera.