Malthuset och Linbastan

Malthuset och Linbastan ligger vid Borgasgård.

Malthus

Malthuset med torkugnen (”Galten” eller ”Kölnan”).
Malt till ölbryggning är vanligen av korn, som fuktats med vatten och fått gro. Groningen
avbryts genom att ”grönmaltet” torkas eller rostas. Elden i Malthuset torkade malten och
gav ölbrygden en rökt smak. Kraftigare rostning ger mörkare öl.

I närheten av Linbastan vid Borgasgård, hundra meter åt öster, låg enligt traditionen ett malthus ännu på 1870-talet. En stengrund, övervuxen av gräs och nästan omöjlig att upptäcka, hittades vid vägen förbi bastan. Då ingen i Hembygdsföreningen visste hur ett malthus var inrättat blev det att leta. Dr Modén på Hallands Museum fick reda på dilemmat och rekommenderade inköp av Ilmari Talves avhandling ”Bastu och torkhus i Nordeuropa”. Problemet var löst. Malthuset var t.o.m. utsatt på kartan över maltkölnor i sydvästra Sverige.

Malthuset återuppbyggdes i början av 1960-talet. Bygget gjordes av Harry Johansson i Nortorp med hopsamlat eke-skifte, som donerats av grannar i trakten. Taket täcktes med torv och torkställning med galt konstruerades efter bokens beskrivning, som visade sig vara i full överensstämmelse med de grundstenar, som legat där i århundraden.

Linbasta

Linbastan, som tillhört Lyngåkra byalag, var ännu i bruk vid 1900-talets början, då den förstördes av en brand. Restaurerad i slutet av 1950-talet.
Linbastan användes för att torka, bråka, häckla och allmänt bearbeta lin.

Bastan är ett kulturminnesmärke från tiden före storskiftet och tillhörde Lyngåkra byalag. Detta bestod av gårdarna Mossen, Massagård, Gunnesgård, två gårdar Borgasgård, Gillesstugan och två gårdar Skräddargård belägna inom ett område, som av antikvarierna kallas Lyngåkra fornminnesområde.

På årsmötet 5 april 1958 fick Hembygdsföreningens styrelse i uppdrag att restaurera bastan. I bastan hade den s.k. galten rasat ihop och stenhögen var överväxt av buskar (en galt är i detta sammanhang en ugn utan skorsten). Den skulle muras upp med samma sten som förut och muras med lerbruk. Den av kullersten byggda stora inre delen, som var den egentliga bastan (kölnan – torkrummet) och där galten hade sin plats i nordöstra hörnet, måste röjas från buskar och hela träd, som växt upp efter eldsvådan i början av 1900-talet. Byggmästare Albin Johansson, Halmstad, åtog sig träarbetet och med assistans av medlemmar i föreningen, som dels kom med plankor av ek till väggar och bjälkar till takresning, och dels utförde handräckningsarbete vid taktäckningen som skedde med torv från kölnan och med halm på brytehuset. Snart var den 14 m långa bastan färdig.
Den 7 aug 2000 röjde några personer i föreningen runt bastan och gjorde en oväntad upptäckt, en knarkgömma.

Linbastan med linbearbetningsverktyg (”Bråkor”).


Använd länkarna nedan för att se bilder och läsa mer om:

Email This Page